Först och främst vill jag i detta inlägg anknyta till min gårdag. Igår flyttade jag alla mina prylar från lägenheten i Falun till den nya bostaden i Västerås. Det hela känns sammantaget bra, med tanke på att jag flyttar "hem" igen efter en femårig sejour i Falun. Däremot fann jag ingen vidare tid att skriva om detta inläggs ämne igår, det var helt enkelt för mycket att göra. Därav ska jag nu försöka omsätta mina tankar i text, nu när saker och ting har lugnat ned sig något. För 2-3 dagar sedan började jag se om serien Klass 9A, som jag tidigare har skrivit ett inlägg om. Precis som när historikern läser ett gammalt källmaterial på nytt, eller när bokmalen läser sin favoritbok för femtionde gången, tycker jag mig alltid se nya perspektiv och nya intressen i serien, varje gång jag ser den. I detta inlägg ska ett av detta perspektiv behandlas helt kort - ett perspektiv som handlar om vilka egenskaper "den gode pedagogen" har (och eventuellt också vilka egenskaper densamma inte bör ha).
I en intervju inför serien Klass 9A omtalas rätt specifikt att tre förnämliga kompetenser kännetecknar den gode pedagogen. Dessa är naturligtvis de som nämns i rubriken till detta inlägg: social kompetens, regelkompetens och didaktisk kompetens. Som den uppmärksamma läsaren kan utröna tycker jag personligen att den tredje nämnda kompetensen, den didaktiska, är oerhört viktigt för en lärare. Förmågan att lära ut, eller förmågan att få sina elever att begripa ett visst ämne eller problem bör i rimlighetens namn vara central för den gode pedagogen. Men däremot bör nog heller inte den sociala dimensionen i lärarskapet förringas eller förminskas, det är - åtminstone enligt min egen erfarenhet - oerhört viktigt att kunna skapa relationer med eleverna och att kunna initiera en kontakt med desamma. "Han talade till bönder på bönders språk, och till lärde män på latin", som den gode Karlfeldt en gång i världen sa. Jag tror att det ligger mycket i Karlfeldts beskrivning för en god lärare och pedagog. Den sista kompetensen som omtalas, regelkompetensen, kan möjligen vara lite svår att begripa om man inte själv har hört "überpedagogen" Thomas Holmquists förklaring av den. Därför ska jag på mindre än två rader försöka beskriva denna kompetens. Det är kompetensen att kunna upprätta regler och förhållningssätt i en lärosituation. Ett exempel på vad denna kompetens kan vara är att alltid börja lektionerna i tid, att vara konsekvent i sitt handlande beträffande förseningar och att upprätta givna premisser kring vad en god läromiljö för alla elever är.
Just den sista kompetensen har jag själv uppfattat att vissa kan anse vara kontroversiellt. Kanske väcker denna regelkompetens obehagliga minnen om auktoritära och orimligt stränga lärare hos vissa. Men jag vill ändå mena att kompetensen är helt central, även regler och förmaningar har sina begränsningar i en god läromiljö, åtminstone teoretiskt. Personligen tror jag att det är oerhört viktigt att ha få men logiska regler och att följa dessa konsekvent. Genom att överexponera regelverket i en läromiljö tror jag att det är lätt att eleverna börjar fokusera på dessa istället för på lektionsinnehållet. Vad var det jag fick och inte fick göra nu igen? Naturligtvis är detta något som är lätt att diskutera och svårare att implementera, som så mycket annat i lärarsammanhang. Verkligheten är stundtals besvärlig, men den kan omöjligt förändras om man inte reflekterar över enkelheten i att lösa vissa problem och besvär.
De tre nämnda kompetenserna är ganska intressanta i förhållande till den skolpolitiska debatten, där den gode Jan B helt nyligen menade att det finns allt för många personer som blir lärare utan att ha "rätt" egenskaper för detta. Ergo: har man inte didaktisk kompetens, social kompetens och regelkompetens borde man inte bli lärare! Men nja, så enkelt är det nog inte heller! Att stöpa en mall för vilka egenskaper, personlighetstyper och kompetenser som den rekorderliga läraren ska ha säger man ju per definition att läraryrket är så statistik att en jäkligt avancerad robot skulle klara det. Av min lilla erfarenhet vill jag men att läraryrket är föränderligt, oförutsägbart och mycket omväxlande, åtminstone uppfattar jag det så. Således vore det oproblematiskt att säga exakt hur en god pedagog är som person. Men visst, att besitta viss kompetens inom de sociala, regelmässiga och didaktiska fälten är nog en ganska god sammanfattning, även om det långt ifrån är heltäckande! Exempelvis kan jag tycka att många goda pedagoger i grunden är engagemangstorskar och eldsjälar, med stor passion och ett genuint intresse för människors utveckling och lärande. Dessutom får man nog anse att det är viktigt för en lärare att tycka mycket om barn och ungdomar. Kanske särskilt mycket om den elevgrupp som man jobbar med! Att vara ihärdig och målinriktad borde också höra till de klart meriterande egenskaperna för den gode pedagogen, kan jag själv tycka.
Kontentan av detta inlägg är följande: Nej, det går inte exakt att säga hur en god pedagog är som person, eller exakt vilka kompetenser denna måste ha! Men i någon mening kan jag ansluta mig till uppfattningen om att en god pedagog bör ha social, regelmässig och didaktisk kompetens, som sades av überpedagogen Thomas Holmqvist från Klass 9A. Således är detta också egenskaper som de inte bara är bra om en lärare har, utan det är faktiskt något som varje elev förtjänar! För jag tycker att alla elever förtjänar att ha goda pedagoger vid sin sida under skolgången - det är en värdering som sent kommer rubbas från mitt pedagoghjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar