Jag tror att det finns två centrala moment i en persons lärande (bland många andra), varav båda har diskuterats fram och tillbaka inom bland annat pedagogisk forskning. För det första tror jag, delvis utifrån forskning på området, men också utifrån mina egna erfarenheter, att en persons motivation för att lära är centralt för det goda lärandet. Att lära utan att veta varför och/eller att lära utan att vilja är inget bra koncept. Tillsammans bildar de pedagogens nemesis, som reser sig ur meningslöshetens hav och krossar lärandets och motivationens mekanik. Så vad vill jag egentligen säga med den antikmytologiska liknelsen ovan? Jo, jag vill helt enkelt mena att det goda lärandet till stor del handlar om motivation och meningsfyllnad. Jag vill helt enkelt mena att alla elever förtjänar att ha motiverande och engagerande pedagoger under sin skolgång. Jag vill mena att motivation och meningsfyllnad är två helt centrala aspekter av mitt eget läroperspektiv.
Utifrån mina egna erfarenheter har det ovanstående visat sig spela en avgörande roll för hur olika elevers resultat och kunskapsnivå har utvecklats. Märk väl att jag inte försöker påskina att jag har flerårig erfarenhet av systematisk undervisning i helklass, för det har jag inte... än! Jag reflekterar bara utifrån den erfarenhet av undervisning som jag alltjämt har, och utifrån mina upplevelser vill jag mena att motivation och meningsfyllnad var centrala moment i mina elevers utveckling. Jag tror att mina erfarenheter av undervisning behöver förklaras något. Därför ska jag tillåta mig själv att yppa en kort anekdot beträffande min tid som lärare för två klasser, som sammanföll med kursen Pedagogiskt arbete II vid Högskolan Dalarna.
Det var under höstterminen 2008 som jag undervisade vid en gymnasieskola i Falun. Det hela kom sig av att vi enligt kursplanen för Pedagogiskt arbete II skulle delta vid den pedagogiska verksamheten i en (gymnasie)skola under drygt 11 veckors tid. Utifrån denna ungefärliga beskrivning var det egentligen upp till oss själva exakt hur vi skulle delta i verksamheten. Vissa lärarstudenter valde att ha en mer passiv roll i undervisningen, medan andra (däribland jag) valde att till så stor del som möjligt ha hand om ett antal klasser själv. Som stöd och bollplank hade vi alla en handledare, en erfaren pedagog som bland annat såg till oss lärarstudenters utveckling och såklart till den pedagogiska planeringen vi gjorde. I mitt fall kan jag inte tacka min handledare nog. Hon var förmodligen den första pedagogiska förebilden jag har haft och än idag kan jag komma att tänka på hur tacksam jag är henne.
Som en utgångspunkt för min undervisning och därmed för mina elevers lärosituation med mig, låg naturligtvis kursmålen och ett didaktiskt perspektiv på ämnets roll i samhällslivet (ämnet jag undervisade i var för övrigt svenska). Men en utgångspunkt var för mig också att alla elever förtjänar att känna mening - en tanke som i grunden hade hämtats från Olof Francks bok Domens eller hjärtats etik?. Att eleverna kände mening i att delta vid min undervisning framkom bland annat av "veckolappen", ett pedagogiskt verktyg där alla elever fick i uppgift att skriva en kort lapp till mig om hur de upplevde den gångna veckans undervisning. Bakgrunden till hur motivation kom in som systematiskt, pedagogiskt verktyg i min undervisning är något mer banal. Detta var egentligen en konsekvens av att jag vid upprepade tillfällen hade fått höra att jag är en motiverande person, och att jag har lätt för att få människor att känna sig motiverande. På sätt och vis blev motivationen grisen i säcken i detta sammanhang, sett till att mina elever nog fick det lite på köpet i och med att jag blev deras "lärarvikarie" under dessa fantastiska veckor. Men däremot systematiserade jag själva motivationsbiten i den pedagogiska planeringen, och kom fram till att jag med fördel skulle lägga tid på att försöka stimulera elevernas motivation genom bland annat utvecklingssamtal och seriös uppföljning av deras progression. Sammantaget vill jag nog påstå att min tid som lärare vid en gymnasieskola gick nästan otroligt bra. Å ena sidan gick det bra för att mina elever var mycket nöjda, och å andra sidan gick det bra för att jag, med min handledares hjälp, utvecklades avsevärt i min roll som pedagog. Denna fantastiska period är precis lika fantastisk idag som den var för stunden. I en liten stad som Falun görs även gamla bedrifter ständigt gällande, och när man till och med på sidovägar hör hur gamla elever fortfarande pratar om en' och de lektioner som vi upplevde tillsammans är det svårt att inte bli rörd.
Uppenbarligen gick min "praktikperiod" under 2008 mycket bra, detta till mycket stor del för att mina elever var oerhört nöjda med mig som pedagog. Det värmde mitt hjärta och stärkte mitt självförtroende och min framtidstro! Men utan att bli allt för sentimental och poetisk (igen!) ska jag försöka sammanfatta varför jag tror att min egen undervisning gick bra under Pedagogiskt arbete II. Jag tror att en stor del handlade om att eleverna kände sig sedda och att de i huvudsak var motiverade och villiga att lära på mina lektioner. Det fina med denna period var att jag hade ganska mycket tid för varje klass och varje elev, varför den pedagogiska planeringen var både detaljerad och genomtänkt. Att eleverna kände sig sedda var nog en konsekvens av att jag hade exceptionellt mycket tid för varje elev, i förhållande till vad en "vanlig" pedagog har i sitt dagliga arbete. Men inte desto mindre vill jag mena att mina elevers hade god motivation och meningsfulla bevekelsegrunder för att lära. Naturligtvis var vissa elever mer motiverade än andra, och likaledes tyckte vissa elever att min undervisning var mer meningsfull än andra. Men sammantaget presterade mina elever bra under den korta tid jag hade dem, som alltjämt innefattade ett antal examinerande moment. Den stora fröjden i detta var att jag och min handledare inte behövde sätta ett enda underkänt betyg under denna period! Det är erfarenheter som denna som jag alltid ska bära med mig i mitt framtida yrke, bådede bitar som gick bra och de som gick mindre bra. Framför allt kommer jag alltid bära med den roll som meningsfyllnad och motivation kan spela i lärandets ekvation, och även hur detta inverkar i mitt eget lärande och i min egen utveckling som pedagog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar