Jag funderar mycket över skoldebatten i vår tid. Faktum är att jag funderar rätt mycket över både kors och tvärs vad det gäller skolans värd, vår tids syn på kunskap och vad utveckling egentligen är. Särskilt intressant är den "nya" satsningen på ökat kunskapsfokus i skoldebatten, där det bland annat menas att svenska medborgare har blivit allt mer okunniga sedan ett antal decennier tillbaka. Kanske ligger det något i själva anklagelsen? Om inte annat har nog idén vunnit fotfäste i såväl hem som stugor i vårt avlånga land, kanske med viss med hjälp av SVTs storsatsning Klass 9A. Serien fångade på ett fängslande sätt hur ungdomars kunskapsnivåer fortsätter sjunka och hur skolans pedagogiska verksamhet är ganska dys-funktionell på många håll i vårt land. Men lyckligtvis går allt att rädda genom "überpedagoger", engagerade lärarlag och vattentäta, sömnlösa organisationer som osvikligt stöttar pedagogerna i det dagliga arbetet.
Det kanske är en skev bild av Klass 9A som formulerades ovan, men det är åtminstone så som jag uppfattade den. Förmodligen borde jag också understryka att det inte på något vis är en cynisk kritik mot serien, faktum är att jag tycker den var utmärkt! Den största förtjänsten med serien är möjligen att den uppmanar till reflektion på bred front, även om det nog är orättvist att generalisera de två fall-studierna som har gjorts i de två säsongerna av Klass 9A. Om den omtalade serien kan väcka frågor som "Det kanske är dags att satsa på utbildningssektorn i Sverige?" och "Visst är det väl så att alla elever förtjänar att ha engagerade och skickliga pedagoger?", så välkomnar åtminstone jag en säsong 3 av Klass 9A!
Vad som däremot inte diskuteras något ingående i vare sig vår samtids skolpolitiska debatt eller i SVTs serie om Klass 9A är hur vår kunskapsbild har utvecklats under de senaste decennierna. Frågan är faktiskt oerhört intressant och förtjänt av reflektion, i förhållande till antagandet om att svenskarnas kunskapsnivåer inte är vad de en gång var. "Varför då?", kanske någon frågar sig. Jag skulle vilja påstå att man omöjligt kan definiera en persons kunskapsnivå om man inte också ifrågasätter vad kunskap är. Till pedagogens hjälp finns här ett antal olika styrdokument och kursplaner som hjälp för att peka ut vad en elev ska lära sig i skolan. Men i regel är dessa kunskaper och mål ganska öppna för tolkning, i den meningen att det i många fall är upp till läraren att systematisera den pedagogiska planeringen av hur olika elever ska tillgodogöra sig dessa kunskaper. Ett exempel: En elev i "första ring" känner inte till att Gustav II Adolf blev skjuten i Lützen, år 1632. Däremot känner hen mycket väl till hur den stormakt som stod bakom kungen fungerade vid tiden för hans död.
I det ovan nämnda exemplet är alltså eleven inte förtrogen i "årtalshistoria", men kan istället uppvisa en ganska imponerande uppfattning om statsbildningar och de utmärkande dragen i stormaktssverige, omkring tiden för 30-åriga kriget. Är det då så beklagligt att eleven i fråga inte kände till det exakta året som Gustav II Adolf dog? Kunskapsbegreppet är under ständig förändring och är dessutom utsatt för olika tiders smak och värderingar. På så vis kan det verka överilat att påstå att det bara är skolan som står att skylla för att våra kunskapsnivåer har fallit under de senaste decennierna. Kanske är det själva kunskapsbilden som vi borde reflektera över, att de fallande kunskapsnivåer som somliga tycker sig se egentligen är en konsekvens av att kunskapsbegreppet har förändrats? Kanske är det så att allt färre kan berätta vilka underavdelningar ordklassen pronomen har, vad en nominalfras är eller vilken av böjningsformerna positiv, komparativ och superlativ som är starkast i intensitet hos ett adverb eller adjektiv. Men kan folk i allmänhet skriva, läsa eller tala sämre för den sakens skull?
Den läsare som hade förväntat sig att inlägget skulle besvara de frågor som har ställts i denna text kommer tyvärr att göras besviken. Personligen har jag inget bra svar på huruvida kunskapsnivåerna egentligen har fallit i den meningen som det påstås, eller om orsaken till den kunskapsmässiga dekadansen egentligen är en förändrad kunskapsbild. Det är heller inte min ambition att ge konkreta svar, men däremot är det min avsikt att digitalisera mina tankar därom! Vad jag däremot vill påstå är följande: skolan ska alltid prioritera skickliga och engagerade pedagoger, kunskap och personlig utveckling för alla elever! Med detta sagt är det dags att avsluta min reflektionsverkstad för denna gång, och istället brygga mig en stor kopp kaffe. Till er som eventuellt läser detta vill jag säga följande:
Fridens, och på återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar