Historieundervisning ur internationellt perspektiv. Bokstavligen.

Fantastiskt! Twitter är fantastistk! Efter att en intressant länk dök upp i mitt Twitterflöde väcktes idén till ännu ett blogginlägg. Som vanligt ger rubriken en mer eller mindre tydlig fingervisning om vad respektive inlägg ska handla om - som också är fallet denna gång. Att revolutionerande teknik såsom IT vidar våra möjligheter till kommunikation i de flesta avseenden är allmänt känt. Men stundtals tror jag att många av oss, däribland jag själv, missar precis hur oändliga möjligheterna är.


Eftersom det här är en blogg som till stor del handlar om lärande, kunskap och utveckling så kommer i vanlig ordning ett skolaktuellt problem att fokuseras. Närmare bestämt ska ett av mina ämnen tas i anspråk denna gång, och detta i form av vår historia. Jag har länge hävdat att det förflutna och det moderna i många fall berikar varandra, och att de på intet sätt borde skiljas åt. För att förstå nuet är det helt centralt att förstå det förflutna. Och för att förstå det förflutna måste vi... ja, vad måste vi egentligen? Jag tror såhär: det förflutna måste upplevas så långt och nära det är möjligt, gärna i relation till vår nutid. Jag tror dessutom att vår historia måste problematiseras och diskuteras med kritiska ögon. för att på så vis förstå vårt förflutna rätt. Både avseende upplevelsen av det förflutna och förståelsen av det förflutna kan vi ta vår fenomenala teknik och våra kommunikationsmöjlighter till hjälp.


Genom Internet är det idag fullt möjligt att kommunicera med människor över hela jorden, nästan utan tekniska bekymmer eller slöa uppkopplingar. Tänk om vi kunde integrera detta i undervisningen - snacka om internationalisering av svensk utbildning! Tänk om vi i historieundervisningen kunde läsa om exempelvis den amerikanska revolutionen, och som en del i processen föra ett webbaserat samtal med en - låt säga - amerikansk klass som läser om samma ämnet, och på samma nivå! Det är ju inte ens svårt, den enda egentligen omständliga faktorn är att den svenska och den amerikanska tidszonen kolliderar något, men detta hinder bör inte vara särskilt svårt att tämja. För egen del vill jag mena att ett samtal med exempelvis en amerikansk klass om den amerikanska revolutionen, en fransk klass om den franska revolutionen och en rysk klass om den ryska revolutionen, utan tvekan kan ge både perspektiv och kritisk input för eleverna. Att uppleva vårt förflutna tillsammans och att ställa relevanta frågor till den tid som har flytt, det är att lära sig historia.


Och hur många bra samtal skulle inte gräns- och kontinentöverskridande samtal kunna innebära? Hur mycket intressantare och meningsfullare skulle inte elevernas undervisning kunna bli om de åtminstone någon gång fick "samköra" vissa delar av sin historieutbildning med elever på samma nivå, från helt andra länder och kontinenter. Hur vettigt är det inte för elever att själva uppleva, kommunicera och förstå med människor i främmande länder under sin utbildning, i ljuset av det mångkulturella och öppna Sverige? Allt detta är möjligt genom Internet och IT - det behöver vare sig kosta särskilt mycket tid eller pengar. Med lite skarpsynt planering och god timing är skeppet i hamn. Och tänk vilka skatter som kan uppenbara sig ur skeppets last, när eleverna väl får undersöka vad andra länder, kontinenter och kulturer har att säga om vårt förflutna. Vårt gemensamma förflutna.